Hög puls och jävligt förbannad. Varför får man inte säga vad man tycker, utan att kränka någon naturligtvis. Idag tyckte jag om vårt nya system för ordning och reda, jag talade om att jag tycker det är bra med regler eftersom vi är många och en del inte tycker det är viktigt att hålla rent och snyggt på sin arbetsplats. Direkt satte alla ut klorna mot mig och jag läste av dom direkt, de tyckte att jag tror att jag är så jävla duktig. Jag tycker inte jag är extra duktig när jag håller ordning på min arbetsplats, det ingår i mitt jobb, jag tillbringar ofta mer vaken tid där än hemma. Får jag inte säga det utan att bli idiotförklarad? Får jag inte klaga över att det är slött när det gäller ordning och rutiner på vår arbetsplats? Jag vet av andra att det inte alltid talas så bra om mig, för jag är ärlig och försöker ändra på sånt som jag tycker är fel, orättvist eller på annat sätt gör det mindre roligt att gå till jobbet. Men nu börjar jag tvivla, jag kanske ska gå till jobbet, sitta tyst och göra så lite som möjligt, det verkar vara ett bra koncept för att bli accepterad, det kallas jantelagen som vi alla vet, jag ska inte tro att jag är något eller är duktig på något! Jag är jävligt bra människokännare ocksså, om jag nu får skryta igen. Jag vet att jag blir het och verbal när jag tycker saker, att jag borde kanske va född i södra Europa, men mina budsap eller vad jag tycker kan väl för helvete inte förbjudas för det, eller? Måste jag ändra mig för att andra tycker det? Så FAN heller! då kan ju andra ändra sig så att de passar mig. Jag pratar inte skit bakom ryggen på folk för att de inte är som mig! det är väl en himla tur att vi är olika. Jag kan inte sitta och bara hålla med för att folk vill det, jag måste få säga vad jag tycker, annars exploderar jag. Jag vet aldrig att jag får någon eloge för att jag försöker göra ett bra jobb, aldrig försöker få några fördelar till mig själv, alltid försöka ställa upp när någon ber om hjälp. Varför tror oftast alla att man alltid är oärlig, försöker visa sig bättre än man är, försöker alltid sätta sig själv i första rummet? Kan det bero på att ordspråket, "man känner andra genom sig själv" ?. Jag är lessen, jag är besviken, jag har bestämt mig. Tur att man har goda vänner utanför jobbet som uppskattar en öppen och ärlig människa med massor av humor, men som också kan bli väldigt lessen och arg, men på ett ärligt sätt. När jag hade det svårt i mitt liv var det minsann inte många av mina arbetskamrater som ställde upp, de var lätträknade, tyvärr är det en sanning som jag säger för första gången någonsin. När andra haft det svårt har jag alltid försökt finnas till, både på jobb och privat, och det har jag gjort ärligt, inte för att bara visa mig duktig som alla tycks tro!! Som sagt nu har jag bestämt mig!!

Snart semester!! alla frågar: Va ska du göra på semestern? ja, va fan ska man göra på semestern, om inte bara vila och sköta om sig. Men det vet jag av erfarenhet att jag bryter mot direkt!! Jag börjar första veckan med att städa trapphusen, men då är det klart när Patrick börjar sin semester. Sen måste jag lägga om mina matvanor, bli nykterist, träna ännu mer...fasicken va detta lät tråkigt, men jag tycker det ska bli en utmaning att börja leva sunt till 100 %. Jag har inget annat val, eftersom min hälsa inte riktigt är vad den borde, trots att jag tycker att jag har levt ganska sunt förut också. Så mina vänner,när ni kommer till mig får ni sallad och morotsjuise och möjligtvis en liten, liten mörk chockladbit till det koffeinfria kaffet.....NEJ! jag skojar bara :-) det finns både rött, vitt, vodka,likör och öl, och till det kan ni få hur mycke snacks som helst, men tyvärr så är det sant att jag inte får inmundiga något av dessa varor, tyvärr!

Hoppas att ni alla får en riktigt bra sommar!!

Den 13:e september ska jag ha en liten sammankomst med något gott att äta och party light. Jag återkommer senare med tid och plats.

Ja, så hette en gång en eurovision låt från england. Idag gäller det faktiskt mig, why me? Varför gråter jag när, någon frågar hur det är, någon frågar inte hur det är, någon säger nu får du ta och varva ner, någon säger, du måste tänka på dig själv, någon ser över mig för att jag inte orkar vara den glada alltid, utan blir den inåtvände och lessna i stället. Why me, just det! Varför tog min man livet av sig, varför dog min bror utan att förstå hur mycket jag älskade han, varför ser inte min mamma vilka underbara barnbarn jag har, varför är livet så orättvist mot Alexander, varför orkar jag inte med det jag vill längre? Varför gråter jag när Alexander ringer och säger att jag ska ta hand om mig, dricka mycke vatten och vila. VARFÖR I HELVETE GRÅTER JAG HELA TIDEN!!!!!! Jo jag tror att jag håller på att gå in i den berömda väggen, tyvärr. Alexander säger att jag inte håller på att gå in, han säger att jag SPRINGER in i den! Så "Why me"

Programmet Debatt handlade om socialdemokraternas behandling av Omar Mostafa. Jag tycker det är jätteitressant att titta på debattprogram, när den förs på lika villkor. SVT borde skämmas över hur ofta de misslyckas med att försöka ge båda parter någorlunda rättvis debattid, utan att bli avbrutna. I detta programmet stod debatten mellan Vivianne Macdici och Alexander Bengtsson(Expo) å ena sidan och Fatima Doubakil och Mohammed Amin Kharraki, islamiska förbundet på andra sidan. Man upptäckte direkt att Vivianne och Alexander hade svårt att få talan utan att bli avbrutna hela tiden genom prat och småflin, och detta gjorde att ordet ofta gick över till Fatima och Mohammed. Alexander försökte få ordet också, men fick ge sig. Jag satte mig ner och tittade genom programmet för att se att det inte bara var jag som tyckte på detta viset. Jag klockade de två huvudgrupperna som stod mot varann, har inte tagit med små inlägg från andra. Vivianne och Alexander fick prata ca. 8 min totalt. På dessa 8 minuter blev de avbrutna med prat och småflin från Fatima och Mohammed ca.15 ggr och ordet gick över till Fatima och Mohammed 5ggr. Fatima och Mohammed å andra sidan fick ca.12 min att prata. På dessa 12 min blev de avbrutna 2 ggr, men ordet gick aldrig över till Vivianne och Alexander. Jag säger ingenting om att debatter kan bli heta och att alla vill prata för sin sak, men i en demokrati ska väl för sjutton alla ha någorlunda samma rättigheter i en debatt. Informerar inte SVT, att man ska respektera varann någorlunda, även när det hettar till? Jag var så upprörd över att se den orättvisa fördelningen av ordet, så jag var tvungen att skriva av mig här på bloggen.

Här är länken till Debatt SVT: http://www.svtplay.se/debatt titta på det och ha gärna kommentarer på mitt inlägg.

Ha en fortsatt bra dag och ta hand om varann, visa respekt och empati, det mår vi alla mycke bättre av! Kramiz

Är det du våren som är på väg, äntligen? säg att det är så!!

"Nu på plats i riksdagen för interpellationssvar. Några ströplatser kvar när Gunilla Carlsson debatterar, säger Göran Hägglund skämtsamt på twitter". Men är detta så roligt? Undrar vad Stora Enso säger om jag uteblir ikväll från mitt jobb, för att det är fredag. Skulle ha lagt upp bilden på en nästan tom sal, det sitter 3 personer i stolarna, dock var kortet upphovsskyddat, så det kunde jag inte låna från twitter.

Vi har över 400 000 arbetslösa människor, skolresultaten sjunker för sjätte året i rad och vi ser hur välfärden spricker. Möten får ställas in i riksdagen för att de inte kommer några nya förslag, och vad gör regeringen då? Jo, de samlas i Maramö för att prata taktik om hur de ska vinna valet och grillar korv!!! Som sagt, detta medan människor lider av arbetslöshet, utförsäkringar, dålig vård av våra gamla, apotek och vårdcentraler läggs ner i småsamhällen och landsbyggden(valfrihet?)Vore det inte bättre att de pratade om hur de ska lösa arbetslöshet, dålig åldringsvård, de handikappades situation, de utförsäkrade..mm.mm. JAG BLIR SÅ TRÖTT!!!

Vet inte vart jag ska börja!! Har kämpat för min hadikappade son i många år, gav upp och överlämnade till kuratorn på syncentralen. Jag tycker att jag varit en person med empati och kärlek hela mitt liv, men kanske varit lite för impulsiv ibland :-) Jag blev inte mobbad i skolan, men jag blev heller inte en i gänget p.g.a att jag alltid försvarade de som var mobbade eller åsidosatta, de svaga. Jag känner det som om detta följer mig fortfarande. Jag känner ingen stor gemenskap med någon, mer än mina nära och kära, fast jag ibland skulle vilja. Jag får äta upp att jag alltid är ärlig och tar fight i disskusioner, det verkar som för att bli acceppterad både i sociala livet och på jobbet ska man va bli, prata tyst, hålla med, blinka med ögonen och se ut som om man inte har förstått ämnet!! Jag kan tyvärr inte ändra mig, och VILL inte ändra mig. Det kommer en fortsättning på detta i min blogg så småning om, det måste det göra. Känner att jag håller på att brista! Människor omkring mig, börjar följa politikerna och ekonomernas budskap alldeles för mycket! som är "Är du rik, framgångsrik, har ett bra jobb, har lätt för dig i skolan, så ta för dig, sparka på de som ligger. Är du fuktionshindrad, arbetslös, lite trög i skallen.....ja då ska du lägga dig ner, för då ska du skämmas och ta emot sparkarna, för du är värdelös.

När jag påpekade för en person att Lars Lerin muséet kostade lika mycket för Karlstads kommun, som det i budgeten togs bort för handikappade! fick jag till svar att, kommunen tjänar mer på Lars Lerins målningar, på handikappade förlorar de bara!!!!!!! Tack för det medborgare! då vet jag vad du tycker om min grabb!!