Nu har jag efter tjat, skäll och kämpande hos naprapat och sjukgymnast i 4 månader ÄNTLIGEN fått tid på röntgenavdelningen för ultraljudsundersökning av min värkande axel. Tänk att det inte räckte med att jag talade om för min läkare att något är alldeles fel med min axel, det var först när min sjukgymnast skrev ett brev till min läkare som denne fick tummen ur arslet   och skrev en remiss till ortopeden. Dit kom jag i torsdags och fick ingen glad nyhet   ortopeden tyckte att jag gått för länge med min värk och rörelsehämmade arm, den borde ha utretts tidigare efter mitt fall när den inte blev bättre efter några veckor, muskeln i axeln har börjat förtvina. Jag sa rent ut till min ortoped att"va fan tror du jag försökt med". Bara detta att nätterna är en plåga när man har värk gör att till och med jag kan tjata på min läkare. Nu blev jag så förbannad så jag ringde direkt till distriktsvården där jag har min läkare och har så haft i över 20 år och bad dom skicka alla mina journaler till en annan vårdcentral som jag valt. Ska fan inte ha en läkare som inte lyssnar på mig när jag ber om hjälp. Hoppas på en bättre läkare nu, jag ger mig inte. Men ännu en gång, den 12 oktober ska jag till röntgen!!!!

Var till Bodabnorg igår med barn, barnbarn, sambo och bonusbarn. Oj, va jag önskade att jag varit 30 år yngre. Det är så himla roligt, men också frustrerande när man gått igenom 3 celler och bommar på sista och får göra om alla. Slet som djur i 7 timmar och klarade 6 banor, kan tyckas lite, men jag hörde de som pratade om att de varit där en hel dag utan att klara en enda bana, men då skulle nog jag börja tvivla på mig själv starkt. Idag visar det sig dock att jag har mina krämpor, men "what the fuck" jag hade roligt så länge det varade. Nu får jag hoppas på att min axel kan bli åtgärdad, då ska mina motståndare få se på f...n nästa gång vi åker till Bodaborg   

Jag älskar min mamma också, men hon finns fortfarande kvar hos mig på jorden:-) puss, puss mamma :-) så det säger jag till henne i realtid, ofta i stället :-)

Idag skulle min pappa ha blivit 76 år, tyvärr gick han bort några år för tidigt endast 74 år. Han var en människa med så himla mycket empati så jag tror att det tog död på han i förtid. Fysiskt så var det hans infektion som åt upp hans kropp, men om han inte hade tänkt så mycket på att göra bra för alla andra så kanske han hade haft lite ork kvar att säga emot sin läkare, när denna inte lyssnade en enda gång på han. Om pappa hade kommit till ortoped i tid, så är jag helt säker på att han i alla fall inte hade behövt ha sådana fruktansvärda fantomsmärtor i sitt ben, efter amputationen. Pappa gick och la om sin fot på Skoghalls vårdcentral länge, utan att någon reagerade på att den höll på att dö!!! Jag är bitter på mig själv, för jag hade kunnat ringa sjukvården och påtalat att nu var det dags för pappa att komma till ortoped, men i stället tjatade jag på pappa! Faaan va jag ångrar mig! Från februari 2010 och fram till pappas dödsdag 21 juni 2010, var jag med på, akuten, ortopeden, infektionen och lite till, och det är inte en solskenshistoria om sjukvården precis :-( detta är dock en annan historia som jag kommer att skriva om en annan dag).

Min älskade pappa 76 år i dag.

R.I.P

Nu vill jag hedra en man som gick bort för tidigt, anser jag, på grund av okunniga människor inom sjukvården, tyvärr!

Jaha, var ute på en lång promenad i fömiddags och då kändes det på riktigt att det verkligen är höst i luften. Det var inget fel med detta, bara det får vara högt i tak och inte en massa gråa dagar med regn. Jag har inga problem med hösten, då har man ju fått en massa fina ljusa dagar att ladda upp på. Värre är det med våren innan det riktiga ljuset kommer, då kan jag hålla på att deppa ihop helt och hållet. Det har dock blivit bättre nu sedan vi flyttade till lägenhet, ingen prestationsångest över allt som ska göras i trädgård och på huset. Jag är glad idag också för jag har äntligen fått en tid vid ortopeden i Karlstad för min axel som inte vill bli bra. Har ju fått tjatat en hel del för att få denna tid, det gick fort först när min sjukgymnast skrev ett brev till min läkare, det är synd dock att om det är en skada i axeln efter mitt fall i april, så lär det ju inte bli lättare att reparera den när jag har fått gå i 5 månader. 

Här lägger jag nu in lite bilder på bl.a min rosa kråka, resa till Stockholm och några bilder från min promenad idag. Håll till godo    Ska försöka få till det och skriva lite oftare och mer varierat. Det kanske blir lättare nu när man ska krypa in i sitt lilla ide under vintern.

Min lilla Rosa

På väg till stora staden  

Har man inte de snygga ungdomsbenen kvar så får man väl kamoflera med roliga strumpor !   

Nattamat på Norrmalmstorg, club sandwich med kyckling till Patrick och skagenröra till mig...mumms!    Fin är den i lila ljus Globen    Här är det vi som är djuren i bur känns det, när Lemurerna tittar på oss.     

Sola  magen gillade dom skarpt.  
 

Patrick solade magen tillsammans med en lemur. 

Denna bilden skickade jag i ett MMS till Bettan(spindelfobi) fick svaret "FY Faaaaaaaaaaan va äckligt...    

En öl på centralen innan hemfärd. Tur att man drack en stor öl innan man åkte, tåget var 1 timma sen till Karlstad, och miljön var inte den bästa i vagnen, skulle tippa ca 26-27 grader varmt. Fy fan! jag kan förstå att det kan bli förseningar, men se då till när man sitter på tåget att man inte lider i alla fall. Har SJ hört talas om klimatanläggning, bussar är mycket mer komfortabla. Det är inte första gången jag sitter i en jävligt varm tågkupé!!

   På promenaden idag var hösttecknen klart framme, men visst är det färggrant och fint   Naturligtvis var mina två prickar med. Léon bar som vanligt plånboken på hemvägen.   

Mycket trött idag för att jag sov för lite i natt, men jag är ändå så nöjd. I går hämtade jag min lilla" kråka"  till bil rosa och fin, bilder kommer snart. Idag fick Alex en praktikplats på en restaurang, med chans till anställning, och jag och Annica har börjat kören. Har en säng och en skön soffa och har sovmorgon i morrn, Tack och Lov! Godnatt kära vänner, ibland blir det bra trots att jag har så lätt att stressa upp mig