Jag älskar min mamma också, men hon finns fortfarande kvar hos mig på jorden:-) puss, puss mamma :-) så det säger jag till henne i realtid, ofta i stället :-)

Idag skulle min pappa ha blivit 76 år, tyvärr gick han bort några år för tidigt endast 74 år. Han var en människa med så himla mycket empati så jag tror att det tog död på han i förtid. Fysiskt så var det hans infektion som åt upp hans kropp, men om han inte hade tänkt så mycket på att göra bra för alla andra så kanske han hade haft lite ork kvar att säga emot sin läkare, när denna inte lyssnade en enda gång på han. Om pappa hade kommit till ortoped i tid, så är jag helt säker på att han i alla fall inte hade behövt ha sådana fruktansvärda fantomsmärtor i sitt ben, efter amputationen. Pappa gick och la om sin fot på Skoghalls vårdcentral länge, utan att någon reagerade på att den höll på att dö!!! Jag är bitter på mig själv, för jag hade kunnat ringa sjukvården och påtalat att nu var det dags för pappa att komma till ortoped, men i stället tjatade jag på pappa! Faaan va jag ångrar mig! Från februari 2010 och fram till pappas dödsdag 21 juni 2010, var jag med på, akuten, ortopeden, infektionen och lite till, och det är inte en solskenshistoria om sjukvården precis :-( detta är dock en annan historia som jag kommer att skriva om en annan dag).

Min älskade pappa 76 år i dag.

R.I.P

Nu vill jag hedra en man som gick bort för tidigt, anser jag, på grund av okunniga människor inom sjukvården, tyvärr!