Va konstigt det känndes idag, var precis som om jag kom tillbaka efter en vanlig ledighet, men har ju varit sjukskriven i 1 månad! Jag har ännu en mycket begränsad rörlighet i armen, men med bra jobbarkompisar så löser det sig. Har ju inte varit speciellt flitig med spolslangen halvåret innan operationen heller. Nu får man va noga med broddar på skorna om halkan smäller till, skulle inte vilja halka och ta emot med armen nu, hemska tanke att senorna går sönder igen, hujjaligen va hemskt. Nu får man försöka komma igen genom träning, träning och åter träning. Familjen tycker nog det är skönt att jag börjar jobba igen, man blir ju lite rastlös när man inte kan göra så mycket fysiskt, som tur är så har jag haft mina älskade vovvar. Det har blivit några mil de sista veckorna, så vovvarna kommer nog inte gilla lika mycket att jag börjar jobba, de älskar våra långa promenader och sover sen sååå gott i soffan.

Här några bilder från senaste veckorna jag varit hemma.

Två dagar efter operationen. Tänk va bra med titthål nu för tiden.

Patrick tvättar fönstren :-) 

Diva har en kompis hemma

Leon har skadat tån :-( 

Leon ligger och väntar på att husse ska komma upp från tvättstugan. 

Tvångströjan som jag ska ha i 6 veckor, jag är inne på 4:e, suck!

En fördel, man kan ligga i soffan och tala om för andra vad dom ska göra (fast jag orkar bara en liten, liten stund.....

Knäckbak! 

Johanna gillar Nicko skarpt! 
 

Ja, inte kan man påstå att jag är en flitig bloggare precis, men jag har lite skäl till att inte ha varit inne och skrivit på ett tag. I dag är det 12 dagar sedan jag fick min axel opererad. De lyckades lappa ihop mina senor, trots att det gått 7 månader sedan skadan, men just nu känns det inte ett dugg bättre, men det ska det förhoppningsvis bli efter 2-3 månader   .

Det är lång tid, men jag får försöka stå ut. I kväll var vi hemma hos en nyfunnen vän och spelade wii, ja inte jag då men Patrick och min nya väninna, och jag har inte skrattat så på mycket länge. Så nu mår jag jättegott och ska gå och lägga mig, i morrn blir det middag hos syrran. Godnatt alla vänner och ni som inte är mina vänner får också ha en god natt!!!

Låg läänge idag, det var liksom min första riktiga slappadag på min ledighet. Började dagen med havegrynsgröt med äpple och banan kl 10:10. Kl 12:00 tog jag en långpromenad med jyckarna. Gick genom I2 skogen, via Sandbäckstjärn

 och på vägen hem gick vi via hund- och katt specialisten på Våxnäs och köpte godis till vovvarna. Jäklar va Diva höll reda på kassen med godis innan vi kom hem   

Väl hemma, fick jag en god middag med ungsbakad torsk, tillagad av Patrick. Sen bar det iväg för att köra hem minsta son Alex, och hämta lilla prinsessan Emma, hon har faktiskt lite tid hos farmor att ta igen :-) Vi började baka direkt när Patrik åkt till jobbet. Tyvärr har jag fått reda på att jag bör ta det easy med socker, ligger i riskson för diabetes!!! hujaligen!!

Men vi bakade bullar i alla fall, Johanna får ju inte heller äta dessa bullar, bara Patrick, Emma, Alex och alla andra....

Så va gör man, tar en bulle, tittar på gullungen Emma som sover så gott i Maddes säng tillsammans med Zelda, hoppas på att man får många fler år tillsammans med barn och barnbarn, trots diabeteshot och högt blodtryck.

Äntligen har jag fått ett datum för när ortopeden ska försöka laga min sena, som är av i axeln. Men det verkade som fan ville spela mig ett spratt direkt som jag fick besked att jag skulle opereras. Blev jävligt sjuk med hög feber och halsont, har inte varit ordentligt förkyld på 3 år, blodtrycket tyckte företagshälsovården var i högsta laget, höga triglyserider, därför äter jag så sunt som möjligt och fortsätter jag att gå ned i vikt, moment 22. Hur fan mår de som är kraftigt överviktiga, har högt blodtryck, är över 55 som mig, röker och rör aldrig på sig? Jag är smal, röker inte, äter inte sött eller dricker sötdricka, snabba promenader varje dag på minst en timma, har innan jag skadade axeln gått på gym 2 till 3 dagar i veckan, cyklade ofta till jobbet, som blir 2 mil om dagen, ändå känns det som om jag inte mår ett dugg bättre än de feta och lata!!! Jag tycker helt enkelt att livet är bra orättvist   Jag känner som om jag alltid drar nitlotten på något vis. Kanske mina gener är dåliga, vem fan vet...hoppas bara att jag inte fört dom vidare i så fall, till mina två underbara grabbar. Min farmor blev 97 år. Hon har visserligen aldrig druckit starka varor eller rökt, men hon har heller aldrig ätit speciellt sunt eller motionerat, så jag får hoppas att som jag känner mig nu, enbart är mina hjärnspöken(trorjag blivit hypokondriker). Får helt  enkelt vänta på alla provsvar, ge fan i att titta mig i spegeln när jag inte har kläder på mig, ser ut som en kropp som håller på att förtvina. Nu har jag pratat av mig det negativa, så nu måste jag komma med något positivt. PehrTrollsveden kommer till mig oah visar iredningsprodukter, efter det håller han en seans med 10 st. Jag har anmält att jag vill vara med på seansen, vet egentligen inte varför jag gör det, men kanske kan jag få svar på en del frågor. Jag tycker det ska bli himla roligt i alla fall, både att få pröva på det spirituella och att få träffa en massa gamla goa vänner   Hoppas många kommer, jag älskar när människor strålar samman till små tillställningar. Ska redogöra för hur seansen utföll på mig, kan ju bara prata för mig själv. Så nu har jag två datum att se fram emot, den 9:e november för seansen och den 14:e för operationen. Jag har kommit på att mitt liv känns bättre om jag hela tiden har nåt utöver det vardagliga att se fram emot, det får inte bli för mycket slentrian, jag hatar det. Så t.o.m en operation får mig att liva upp, fast det beror ju på vad för sorts operation. Jag hoppas ju på att bli så mycket bättre sedan. Då ska jag byta gym till KMTI och träna som tusan tillsammans med Alexander. Tänk om den äldre sonen också kunde ta sig lite tid till träning, va skoj det vore, men han har väl alldeles för mycket som går före träning. Nu ska jag gå och sussa   Ha det gött go vänner!!

Är ingen sportfantast, men när nu Patrick bad mig följa med på nya Olearys för att titta på FBK och Lindköping, så gav jag efter. Det blev en trevlig kväll med några öl och vinst med 3-0. Så nu tror jag vi ska gå dit oftare, kanske Färjestad kan klättra mer i tabellen :-) Trevligt var det i kväll i alla fall!

Hej kära vännner, nu är jag tillbaka. Jag har inte varit inne här på länge, vet inte vad det är men ibland så kommer faktiskt datorn på andra plats i prioriteringen. Jag har varit jävligt sjuk med hög feber och hosta under veckan som gått, men nu börjar det rätta till sig, tack och lov. Kände att jag varit ganska så inaktiv den sista veckan så idag tog jag igen det genom att planera resten av veckan. Ska till ett medium och höra vad mina hundar tänker, ha middag för Per och några kompisar på lördag, Bettans idé     med hundmedium, ska fråga om hon inte kan ta med mediumet till Färjestad och fråga va fan dom håller på med. Ska stylas och photas och sen får man köpa bilderna. Undrar om dom retucherar dom så att jag blir nöjd...Hahahaha det verkar ju va endast till för ungdomar detta, men jag ska gå dit i alla fall, fåfäng som man är. Ska också sjunga med kören på söndag i Grava kyrka kl 18:00 där det invigs en ny minneslund. Ska försöka hinna gå till Gripens vårdcentral och ta blodprov för att kolla triglycerider, men det kommer långt ner i prioriteringen. Hoppas att jag får tid för operation av axeln snart också, så det blir gjort. Ska dra historien om alla vändor kring min axel när jag är färdig med den. Nej nu går jag och lägger mig! Kram vi hörs

Ja idag känndes det på riktigt att sommaren är slut. Det var i och för sej inte så kallt ute men det blåste utav bara fan när vi höll på med båten vid Lambergstjärn. Vattnet var väldigt högt i vänern också, men det var ju bara en fördel, för då behövde vi ju inte backa så långt ner med bilen. Allt funkade faktiskt perfekt, så nu står vår lilla utter i hangaren tillsammans med husbilar, husvagnar, bilar, andra båtar och inte minst det lilla planet. Känns skönt att få in den innan första snön kommer, men ledsen övar att det är över ett halvår kvar

tills vi tar ut den igen.

Nu ska jag ägna hösten åt att försöka bli så frisk som det bara går. Förhoppningsvis lagad axel, ordning på blodtryck och blodfetter. det svåraste att ändra på är min inre stress, trodde att det lugnat ner sig runt omkring mig, men ack va jag bedrog mig. Det är svårt att få andra att förstå att man inte kan låta bli att bekymmra sig över sådant som man inte kan göra något åt, men det är inte bara att låta bli. Vi människor är olika, och jag kan bara gratulera er som kan stå på sidan om och ta det mesta med en klackspark och sen tänka på vad du kan göra för dig själv härnäst. Ibland blir jag stressad av att höra på vissa människor som säger," varför är du så hetlevrad, tagga ner!!" ja, det kanske jag är, men varför klagar dom? jag klagar inte på att de är sävliga, egotrippade och inte har en tanke på att lägga någon större energi på något annat än sig själv. Som sagt jag kan bara gratuler att ni orkar. En sak vet jag som håller min stress på en bra nivå, mina lååånga promenader med älsklingsprickarna   

Nu har jag efter tjat, skäll och kämpande hos naprapat och sjukgymnast i 4 månader ÄNTLIGEN fått tid på röntgenavdelningen för ultraljudsundersökning av min värkande axel. Tänk att det inte räckte med att jag talade om för min läkare att något är alldeles fel med min axel, det var först när min sjukgymnast skrev ett brev till min läkare som denne fick tummen ur arslet   och skrev en remiss till ortopeden. Dit kom jag i torsdags och fick ingen glad nyhet   ortopeden tyckte att jag gått för länge med min värk och rörelsehämmade arm, den borde ha utretts tidigare efter mitt fall när den inte blev bättre efter några veckor, muskeln i axeln har börjat förtvina. Jag sa rent ut till min ortoped att"va fan tror du jag försökt med". Bara detta att nätterna är en plåga när man har värk gör att till och med jag kan tjata på min läkare. Nu blev jag så förbannad så jag ringde direkt till distriktsvården där jag har min läkare och har så haft i över 20 år och bad dom skicka alla mina journaler till en annan vårdcentral som jag valt. Ska fan inte ha en läkare som inte lyssnar på mig när jag ber om hjälp. Hoppas på en bättre läkare nu, jag ger mig inte. Men ännu en gång, den 12 oktober ska jag till röntgen!!!!