Ja idag känndes det på riktigt att sommaren är slut. Det var i och för sej inte så kallt ute men det blåste utav bara fan när vi höll på med båten vid Lambergstjärn. Vattnet var väldigt högt i vänern också, men det var ju bara en fördel, för då behövde vi ju inte backa så långt ner med bilen. Allt funkade faktiskt perfekt, så nu står vår lilla utter i hangaren tillsammans med husbilar, husvagnar, bilar, andra båtar och inte minst det lilla planet. Känns skönt att få in den innan första snön kommer, men ledsen övar att det är över ett halvår kvar

tills vi tar ut den igen.

Nu ska jag ägna hösten åt att försöka bli så frisk som det bara går. Förhoppningsvis lagad axel, ordning på blodtryck och blodfetter. det svåraste att ändra på är min inre stress, trodde att det lugnat ner sig runt omkring mig, men ack va jag bedrog mig. Det är svårt att få andra att förstå att man inte kan låta bli att bekymmra sig över sådant som man inte kan göra något åt, men det är inte bara att låta bli. Vi människor är olika, och jag kan bara gratulera er som kan stå på sidan om och ta det mesta med en klackspark och sen tänka på vad du kan göra för dig själv härnäst. Ibland blir jag stressad av att höra på vissa människor som säger," varför är du så hetlevrad, tagga ner!!" ja, det kanske jag är, men varför klagar dom? jag klagar inte på att de är sävliga, egotrippade och inte har en tanke på att lägga någon större energi på något annat än sig själv. Som sagt jag kan bara gratuler att ni orkar. En sak vet jag som håller min stress på en bra nivå, mina lååånga promenader med älsklingsprickarna